Alliansens politik går i mångt och mycket ut på att sänka skatten för de som arbetar och lämna alla med olika former av pension, sjukpengar och a-kassa utanför. Detta ska skapa en vilja att arbete, menar Alliansen. Hur tänker de då? I min värld finns en moral, jag vill arbeta för att göra rätt för mig och för att tjäna pengar som jag kan leva gott på. Har Alliansen fel eller gäller denna moral bara mig? Eller är det så att det är fel på alla som inte arbetar? Just det, en folkpartist sa för en tid sedan att "alla som inte arbetar är lata" eller något liknande! Ni förstår ju alla hur jag tänker, ska försöka ge en bild av mitt resonemang och spräcka denna idé om lata bidragstagare. Men först vill jag påpeka att jag inte ser ner på någon, alla är lika värda som människor och inga personer i någon grupp kan dras över en kant eller stoppas i ett fack. Nedanstående är ett resonemang om hur det ser ut och har inget att göra med individerna som sådana. Ok? Bra!

Alliansen delar i stort sett in oss människor i två grupper. De som är yrkesverksamma i en och resten i en annan. Att ge den som arbetar mindre skatt, ska ge mer pengar i plånboken. Det ska löna sig att arbeta och kosta att vara utanför arbetsmarknaden.

Jag skulle vilja dela in oss i fler grupper. De som arbetar, pensionärer, lång respektive korttidssjuka, arbetssökande och så har vi en grupp som står utanför allt och lever på vårt lägsta existensminimum. Vi behöver dela in oss i grupper, inte för att se ner på varandra utan för att identifiera problem och ge respektive människa rätt hjälp vid rätt tid.  Alliansens medicin till de sjuka är att försämra deras inkomster, både genom skatter och ersättningsnivåer. Det mest spännande är att de tror samma medicin fungerar på arbetslösa och hör och häpna även på pensionärer!

I mitt arbete träffar jag dagligen människor som behöver hjälp med Ekonomiskt bistånd för att klara sin försörjning, människor som står utan inkomster till sin försörjning. Idag blir det allt vanligare att människor som i vanliga fall skulle klara sig själva tvingas be socialen om hjälp på grund av flera månader långa handläggningstider hos Försäkringskassan och A-kassorna. Jag ser många förtvivlade människor som gör vad som helst för att få ett arbete. Människor som saknar gemenskapen och tillhörigheten som ett arbete ger.

Jag vill heller inte dölja ett faktum. Självklart möter jag också dem som troligen har slagit sig till ro och inte är så intresserade av arbete. De har hittat annat att sysselsätta sig med och vill kanske inte arbeta. Dock märks det ingen som helst skilnad på dessa människor efter Alliansens skattesänkningar. När man pratar lön och annat med dessa människor är skatten helt ovesäntlig. Hur som helst är dessa människor också en grupp som är väldigt liten i förhållande till de som får bidrag och vill arbeta.

Hur ska man då angripa problemet med människor som är nöjda med att leva på bidrag? Människor som kanske svartarbetar eller helt enkelt är nöjd med nivån på bidragen. Självklart fungerar det inte att som Alliansen sänka skatten för de som arbetar idag. Det är som om en jägare skulle skjuta bredvid älgen och hoppas att älgen dör av rädsla. Eller som att ge en liten slant åt alla nykterister och hoppas att de alkoholberoende slutar dricka. 

Insatserna måste självklart vara riktade mot de grupper som det handlar om och då inte mot hela gruppen utan mot dessa individer. Det är en av mina uppgifter som tjänsteman och handläggare av välfärdssystemet, att identifiera och särskilja dem som nyttjar systemet från dem som utnyttjar det. Det är en viktig skillnad i dessa ord, nyttja och utnyttja. Det handlar om personaltäthet för att tid ska finnas att förebygga och upptäcka fusk. Det handlar om att underlätta kontroll mellan systemen. Det handlar om att ge handläggare möjligheter att ställa krav på den enskilde individen om exempelvis sysselsättning vid bistånd som försörjningsstöd och a-kassa.

Skatten ska enligt min åsikt vara lika för alla. Det är löner relaterat till ersättningsnivåer som ska diffrentiera lön för arbetsinsats från bidrag genom välfärdssystemen. Det finns också en pedagogik i det hela. Det verkar inte som om Alliansen tänkt alls på det. Idag ger en krona från lön respektive välfärdssystemet olika summor kvar efter skatteavdrag. Om Alliansen vill stå för att ökade skillnader mellan lön och bidrag ökar viljan att arbeta, varför sänker man inte istället nivån på bidragen istället för att ändra skatten? Det skulle ge en mycket tydligare signal till de som Alliansen menar "lata bidragstagarna". 

Det finns kanske en förklaring till Alliansens skattesänkningar som ligger långt bortom det som syns vid första anblicken. En sänkt ersättnignsnivå ger inget i höginkomsttagarens ficka, vilket skattesänkningen ger. Att det sedan drabbar de som nyttjar våra välfärdssystem och inte på något sätt påverkar de som uttnyttjar systemen betyder mindre för Alliansen.